starkmamma

Ja, så är det, sorgligt men sant. Känns inte som jag haft någon semester att tala om detta året.Det blev ju en ganska intensiv period.Första veckan var helt ok.Den avslutades med en tur till Kolmården,sen drog det igång.Dottern camperade här och skulle göra så ett par veckor framåt.Jag skulle på läger och hon skulle passa hem och djur.På onsdagen bar det så i väg till Glimåkra för ett arbetspass på lägret.Och arbete blev det, det vill jag lova.Har aldrig varit så trött i kroppen efter ett läger som detta året.Efter 1½ vecka var jag hemma igen och då kom mina töser,men detta har jag redan berättat.Jag skulle ju återkomma med en rapport om hur Truls togs emot ac Meduza och Gun-Doris. När de båda flickorna kom in senare på kvällen och fick syn på trasselsudden, som hade konstiga ljud för sig (han morrade),tittade de väldigt anklagande på mig: Vad är detta du har dragit hem? Menar du verkligen allvar?Ska vi behöva stå ut med hur mycke som helst? Ja, ungefär detta kunde jag läsa i deras blickar.Det har nu gått en vecka (nästan) och det går alldeles urmärkt nu.Visst har Truls fått ett par lusingar, men det får han stå ut med.Gun-Doris har vid ett par tillfällen nedlåtit sig till att leka med Truls,kurragömma,hon tycker antagligen att hon har en fördel till denna lek, eftersom hon bott här längre.Men skoj hade de iallafall. Har också kommit igäng med träningen och skönt är det.I morgon kväll är det dags för det årliga derbyt i brännboll.Detta året ska bucklan tillbaka till Lindåsa,om det så är det sista vi gör.Ja, det är verkligen ett spel på liv och död.Vet att det kan låta löjligt, men hade ni varit med hade ni också förstått vad jag menar. Nej, om jag ska vara i form i morgon, är det bäst att ta en dejt med John Blund. Ha´de