starkmamma

Söndagkväll och min semester är slut.Jobbar kväll i morgon,skönt med sovmorgon. Helgen har jag tillbringat med 30 ungdomar. Det var Tollan och träffpunkten i Önnestad som hade Hallowenläger och jag var medbjuden. Vi var i Barnens By i Hästveda.Åkte dit i fredagskväll och hem i dag på f.m.Fredagskvällen var ganska lugn,ställde iordning sängar och packade upp(jag fick eget rum, tack för det). Lite mat och sen var det dags för lite lekar.Mycke prat och skratt och planering för lördagens maskerad.Sent i säng.Sov riktigt gott, men vaknade redan 07,15. Det var grabbarna som stod för frukosten.På förmiddagen kom 3 karlar som lärde ut självförsvar och första hjälpen,mycke lärorikt.Lunchen bestod av Tacos,det är bara så gott.Programet för eftermiddagen var också riktigt skoj. Det kom en Afrikan och spelade bongotrummor med oss och sen dansade vi afrikansk dans, inte så lätt som det ser ut, men skoj. På kvällen var det dags för maskerad, jag hade lånat en nunnedräkt av Anna Rubin, som jag hade på. Samarbetslekar och sen kvällsmat. Maten serverades kl 20 och sen var der dags för film,Blair Witch.Ante berättade lite "spökliga" berättelser om stället vi var på(inte helt sanningsenliga,inte alls egentligen),som fick även de tuffaste grabbarna att se lite osäkra ut,allra helst som vi kl.24 skulle gå en spökrunda i skogen. Rundan var inte så lång och egentligen inte så skrämmande heller,men stämningen som var gjorde det ändå lite pirrigt i magen.Kul hade vi iallafall och det var det som var meningen.Helt naturligt blev klockan mycke innan vi kom i säng och upp lika tidigt för att hinna med frukost och sen packa och städa.Jag var hemma ca.11,40. En skön dusch,lite vila och sen kalas. Carolin och Per firade sina födelsedagar. God mat bjöds det på och god tårta på det. På kvällen kom Dottern och hämtade mig,hjälpte henne att packa ihop i hennes lägenhet.Hon har bett Patrik att flytta och det hade hon anledning till.Han har totalt missbrukat hennes förtroende och får helt enkelt skylla sig själv.Känns väldigt jobbigt.Mest jobbigt är det för Dottern som gett honom detta förtroende och inte på något sätt har han visat sig tacksam över det.Och inte nog med det,deras faderskap var otrevlig mot Dottern i telefon och tyckte att hon skulle gett Patrik "lite tid", men hur mycke tid ska han ha och hur många chanser ska han få?Det kan verka hårt att säga så här om sin son, men det har pågått under så många år och det tär på oss alla.Var han är nu eller vad han gör har jag ingen aning om,känns ändå längst in i hjärteroten, det går inte att komma ifrån, men jag tror inget längre. hoppet finns kvar, men inte tron. Orkar inte tänka på det just nu, ska bara titta lite mer på TV och sen lägga mig. Ha´de